Just för stunden är jag glad.
ja, just nu är jag glad :) för jag är så jäkla taggad tills onsdag och helgen, om allt går som jag vill. på onsdag har jag nämligen planerat att göra ett litet rum hemma hos min bättre hälft i sveg. och på lördag ska vi fira en av mina favvisar, sandvalls jäntan (även kallad tina om man föredrar de) som fyller 19år. Så de kommer bli kalas helg i helgen, dom helgerna tkr jag om.
- favorit i repris -
slutar man att bygga upp fasaderna igen.
Och utan att ha tänkt igenom nått så slänger man sig ut igen,
med insidan på utsidan och väntar tills någon skjuter en.
Har aldrig tänkt igenom någonting innan jag har gjort det.
Har aldrig bromsat när jag känt att saker gått för fort.
Jag sätter alltid allt på spel men vad spelar det för roll,
när inget har ett värde längre, lovar aldrig mer varje gång.
Men jag håller aldrig någonting.
Kommer aldrig lita på mig själv någonsin.
För jag har svikit allt,
hur har jag hamnat här?
Jag har blivit allt jag hatar och hatar allt jag är.
Jag vill inte vara mig själv,
För att bli någon annan.
det går inte längre
DOUGLAS BOOTH
jobb..
Cause they don't even know me, they don't see the angel living in my heart
Paint yourself a picture
Of what you wish you looked like
Maybe then they just might
Feel an ounce of your pain
Cause they don't even know you
All they see is scars
They don't see the angel
Living in your heart
Let them find the real you
Buried deep within
Let them know with all you got
That you are not your skin!
Those nights when you just break down, realizing how lonely you are, and that nobody even cares.
Dagar som denna är dagarna jag hatar mest, dagar där allt bara känns skit, dom dagarna blir bara fler och fler. Dom blir för många. Varje dag som är så här önskar jag att jag bara låg i din famn. Det spelar ingen roll hur många kompisar jag än har så känner jag mig så jävla fruktansvärt ensam. Det är ingen som vet hur jag känner eller hur jag mår. Men när jag ligger där i din famn känns allt så enkelt igen för du får mig att må bra. Du är fortfarande min stora trygghet. Jag vill kunna skratta på samma sätt som jag gjorde förut, göra samma roliga saker om och om igen men allt är så jävla tråkigt så jag får panik. Får mer och mer ångest attacker då man bara sitter och grinar då allt är värdelöst. Är så less på att behöva må så här när jag har så många som jag måste finnas för, för jag vill kunna finnas för dom till 100 % men det går snart inte.