Those nights when you just break down, realizing how lonely you are, and that nobody even cares.
Dagar som denna är dagarna jag hatar mest, dagar där allt bara känns skit, dom dagarna blir bara fler och fler. Dom blir för många. Varje dag som är så här önskar jag att jag bara låg i din famn. Det spelar ingen roll hur många kompisar jag än har så känner jag mig så jävla fruktansvärt ensam. Det är ingen som vet hur jag känner eller hur jag mår. Men när jag ligger där i din famn känns allt så enkelt igen för du får mig att må bra. Du är fortfarande min stora trygghet. Jag vill kunna skratta på samma sätt som jag gjorde förut, göra samma roliga saker om och om igen men allt är så jävla tråkigt så jag får panik. Får mer och mer ångest attacker då man bara sitter och grinar då allt är värdelöst. Är så less på att behöva må så här när jag har så många som jag måste finnas för, för jag vill kunna finnas för dom till 100 % men det går snart inte.
