När ska jag känna att jag lever mitt liv för mig?

Ångesten jag kände igår har jag aldrig varit med om. Jag är så jävla ledsen, besviken och allt på samma gång. Bara det att jag inte ens vet varför jag är det. Jag känner mig så jävla ensam. Här hemma i Vemdalen funkar inget längre förutom min familj. Jag har inte ens en person som jag kan umgås med, inte en enda. Kanske är det därför jag får dom här ångest attackerna när jag kommer hem hit. Jag har min familj och mitt jobb här och jag trivs med båda dom hur bra som helst men ändå är jag inte nöjd. Jag är aldrig nöjd! Jag tar aldrig ett nej, inte av någon, allt ska gå som jag vill.Jag kräver ett ja av allt och alla och jag vet om det själv. Jag vill inte att det ska vara så, för alla behöver ett nej någon gång. Men även fast jag vet om det så kan jag inte ändra på mig. Dom här känslorna kommer bara fram när jag är hemma för när jag inte är det så är jag alltid med någon, aldrig själv, då tänker man inte på det. Det jobbigaste med allt är att man alltid måste finnas där för folk, jämt. Jämt finnas där och lyssna. Och det vill jag också, jag är en bra vän så jag lyssnar på allas problem. Men när ska nån lyssna på mig, på vad jag har och säga? På mina problem? Visst, jag har inga problem förutom två stycken. Det är mig själv och min pappa. Det är dom enda problemen jag har. Men det räcker. Det räcker gott och väl, så NÄR ska nån lyssna på mig? Jag får även mina utbrott och dom går alltid ut över dom som jag älskar mest, Marielle eller min Mamma. Så vill jag heller inte att det ska vara, men vet ärligt inte vad jag ska göra för att bättra mig. Jag vill inte vara elak mot dom men jag vet att jag är elak, så jävla elak. FAN, hur har allt kunnat blivit så här? Jag har så sjukt mycket aggressioner inom mig som bara växer och växer. Efter mina utbrott så får jag så sjukt dåligt samvete och bygger upp ännu mer ilska mot mig själv. Vet knappt in och ut längre. Förlåt för att jag får mina utbrott, förlåt för att jag skriver det här, förlåt för att jag är en dålig kompis mot dig mina närmsta, förlåt för allt!