eveliinaharrysson

När jag ändå inte har någonting att göra tänkte jag skriva av mig lite, känner att jag måste skriva eller bara få ut allt som bara går runt och runt innom mig. Kanske inte är rätt ställe att göra det på tycker vissa, men då behöver ni inte läsa detta heller!

Nu skriver jag inte det här för att ni ska tycka synd om mig eller få några kommentarer där det står massa saker utan jag skriver av mig för att JAG vill det och för att JAG skriver vad jag vill i min blogg och JAG valde det nu!

Varje dag är som en bergodalbana för mig, vet inte vilket humör jag vaknar på. Att ena stunden är allt helt perfekt och andra så rasar hela världen för mig. Att varje dag ska man behöva oroa sig för att inte vara sur. Jag är en sur person, jag vet det själv.
Men det är för att jag inte vet hur jag ska bete mig när alla mina känslor kommer på en och samma gång. Jag har väldigt lätt för att bli ledsen, ledsen och besviken på allt i min omgivning och även på mig själv.

Sen har jag egentligen ett bra liv, jag har mina nära vänner och familj. Jag har roligt och är ute på roliga saker, men fattar inte vad det är som saknas? Det saknas något i mitt liv och jag är inte nöjd.
Har ni kännt känslan att man inte vill leva men inte vill dö? Det händer ofta mig. Att man hela tiden måste leva upp till alla andra men ingen ställer upp tillbaka och att man inte räcker till. Att man försöker så bra som det bara går men funkar ändå inte.

Sen att man blir kallad fula saker som Ho*a, Sla*pa, Fi*ta osv, det tar på en, tar på en som bara den och det gör jävligt ont. Att man aldrig får höra någonting fint från den man vill höra det ifrån. Jag säger inte att jag inte får höra bra saker för det får jag, Marielle är väldigt duktig på det, du är mitt hjärta! Men man vill även höra det från vissa andra personer.

När jag och Johan var tillsammans, jag har aldrig mått så bra i hela mitt liv som jag gjorde dom 10 månaderna som jag var tillsammans med honom.  Men när det sedan tog slut mellan oss så blev jag en helt annan person. Jag har nog aldrig mått så såligt i hela mitt liv, tillslut visste jag inte ens varför jag satt och grät. Det var bara som att någon stod och slog med knytnäven på mitt bröst varje natt och jag fick ingen luft.
Han tog mitt hjärta och jag kommer nog aldrig glömma den människan. Är inte kär i honom längre, men det kommer ju alltid finnas något där. Men nu har hag kommit över det och det är ändå något där.

Man att sedan gå runt att må dåligt över något som man inte ens vet om vad det är, är så himla jobbigt. Att få som attacker när man bara gråter sig till sömns vissa nätter gör så ont. Har sökt hjälp men vet att inte det funkar eftersom att jag inte vet vad det är jag mår dåligt över.

Sedan har jag även en familje medlem som jag skulle kunna skriva flera flera tusen ord om. Att du aldrig brytt dig har jag försökt att förträngt hela mitt liv. Vad hände med den personen som jag alltid ville komma till och busa för att jag älskade dig.
Ärligt talat så kan jag säga att jag inte älskar dig längre, du har valt helt fel sida. Att du nu träffat en ny är jag faktiskt otroligt glad över men att du börjat höra av dig sedan ni blev tillsammans tycker jag är dåligt, är det bara för att visa upp dig och fejka att du är en bra förälder?
Då kan jag tala om för dig att det har du aldrig varit och kommer aldrig att bli heller. Du spelar bara ett jävla spel och jag spelar bara med i det värdelösa spel. Du är ingen person jag ser upp till och du har fått mig att gråta så himla många kvällar så jag har till och med gett upp hoppet om dig.
Egentligen är du inte värd mig, och du har inte kvar min kärlek!

Ni får inte tro att jag bara mår dåligt nu, jag mår även bra! Men som sagt så ville jag skriva av mig allt dom bara finns fär inne. Och om ni tycker att det var fel av mig att skriva det här så skrev jag i början att ni inte skulle läsa om ni inte ville, men nu valde jag att skriva det här.



Och utan dig skulle inte min vardag fungera!